Postat av Carl Stridsberg Postat i LoveLaholm.se

Elcykel på gång i vår!

Vi tänkte vi skulle bli med elcykel till våren. För visst är det härligt att ge sig ut på en cykeltur när syrenerna blommar och doftar så underbart? (Det är faktiskt bara några månader dit.) Och att få cykla och sätta sig i en skogsglänta, typ vid Karsefors, där vitsipporna blommar så rikt att man kan tro att det är snö på långt håll. Tänk att få breda ut en pläd och sätta sig ner med en picknickkorg fullpackad med goda smörgåsar och rykande hett kaffe? Att få lyssna på de små fåglarna som kvittrar glatt från trädtopparna eller från någon buske?

Förgyll din vardag,med en ny Monark. Foto; Jonnes Cykel & Motor

Vi brukar alltid ta en sväng till Karsefors varje vår och liksom “fånga in våren”. Nu för tiden får vi göra det ensamma eftersom våra ungar för länge sedan flugit ur boet. Alla har väl sina små smultronställen man gärna besöker om och om igen. Små ställen som är förknippade med sköna små minnen av glädje, lugn och ro, och en sådan där tid där man “bara får vara” en liten stund.

Karsefors01_728
“Forsasöndagen” vid Karsefors. Foto; Rebecka Stridsberg

I år kanske vi tar oss dit med en elcykel för första gången. Det brukar bli på cykel men ibland har vi tagit bilen. Min kära hustru har en sådan där gammal damcykel vars bäst före datum har gått ut för ett sekel sedan. Men den är fortfarande still going strong och faktiskt riktigt skön att cykla på. De gjorde allt bra grejer förr i tiden. Men vi bara har en cykel numera då min egen herrcykel, som jag fick på min 60-års dag plötsligt bara en dag strejkade. Den vägrade ta mina nätta 110 kilo och transportera vidare. Och som för att verkligen tala om det för mig så gick axeln av. Ja, på cykeln alltså. Inte min axel. Det hände i någon liten uppförsbacke. Jag hade just börjat ta i med benmusklerna för att trampa mig över kullen då det small till och det plötsligt gick väldigt lätt att trampa. Det var bara det att jag inte kom någonstans. Först tänkte jag att kedjan hoppat av men insåg efter en liten undersökning av cykeln att det var just axeln som gett upp. Har ingen aning om vilket märke det är men tydligen inget av de med bra kvalité i vart fall. Någon menade på att det skulle vara min vikt som gjort att cykelskrället pajat och om jag inte minns fel var det Jonne, på “Jonnes Cykel & Motor” som sa något typ att “min längd var för kort för min vikt”. Vilket översatt på ett fint sätt talade om för mig att jag förmodligen var för tung för att cykla! Jag låtsades förstås att jag inte hört det. En cykel som inte kan bära sin ägare för denna ringa vikt är inte en cykel värdig att bära en ägare alls!

Vitsippa900
Vitsippa i Karsefors. Maj månad. Foto; Rebecka Stridsberg

Nåväl, nu blir det i alla fall en ny rejäl cykel med “hjälpmotor av elektriskt slag”, en elcykel alltså. Det får väl lov att bli en av de rejälare slaget för jag vill ju inte gå och leda hem cykeln igen vid nästa picknick till våren. Frågan är väl vad man ska välja? Det finns ju en uppsjö av olika märken och modeller. Hälften kunde vara nog. Det blir i alla fall att uppsöka nätet och kika in hos “Jonnes” som lovat att ha lite modeller att välja bland. Vi behöver också en sådan där liten vagn som vi kan lasta picknickkorgen, regnkläder, filtar, cykelpumpar, reperationssats, solhattar, solkrämer, kikaren och allt annat som är nödvändigt för att klara en halv mils utflyktsfärd bland blommande syrener. Ja, det blir jag som får slita på den efter min elcykel. Kära hustrun hon får trampa vidare på sin antikvitet till cykel. Allt i jämlikhetens tecken!

Relaterade inlägg

  • Kommentera

Arkiv

Hoppa till verktygsfältet