Postat av Carl Stridsberg Postat i LoveLaholm.se

Vårdhund anmäler sig till tjänst

Läste i media idag att Laholms kommun ska satsa på vårdhundar och att man hoppas komma igång med en försöksverksamhet redan nu i år. Detta för att ny forskning visar på att människor mår bra av att umgås med djur. Jo, det behöver man ju inte vara raketforskare för att förstå. Det kan jag personligen intyga efter att ha haft “djurkompisar” i form av både hästar, hundar och katter.

Irländsk Varghund, världens största hundras. Foto; tpsdave, pixabay

Att de gamla på hemmen skulle uppskatta att en hund kom på besök förstår jag verkligen. Många äldre har säkert ägt både hundar, hästar, kor, får getter, höns och grisar med flera som både kanske gett dem deras inkomst såväl som sällskap och skydd. Så hyr ni lite hundar, kommunen. Kan lova att de kommer att bli små “hjältar” och ge mycket glädje på hemmen runt om i kommunen. Och precis som det står att det kravlösa mötet med en fyrfota vän också kan få deprimerade personer att öppna sig för behandling och kommunikation är säkert som amen i kyrkan. Nu tar det säkert ganska lång tid att utbilda en vårdhund med förare men här finns ju gott om såna hundklubbar eller tränare  i Laholm som kan hjälpa till med det kanske?

GoldenRetriever728
En Golden Retriever, kan kanske vara en lämplig “vårdhund”? Foto; Unsplash, pixabay

Själv har familjen ägt flera hundar, bland annat en Irländsk Varghund, som hette Leo. Han var mer än en meter i mankhöjd och stor som en stor kalv typ. Så just den sortens hund är kanske inget att rekommendera med mindre att han välter allt vad stolar, bord och gamlingar det finns på hemmet av ren sällskapsglädje! 🙂 Och hans tunga var typ stor som en disktrasa, genomblöt och rinnande. Efter att Leo, gett en en puss behövde man ingen dusch! Men oj, vad han älskade oss. Och vi honom. Trots att han en gång käkade upp en hel stek själv och skrämde slag på min svågers gamla mor och sotaren många gånger. Trots sin storlek var han snäll som ett lamm och bättre barnvakt kunde man inte hitta. Ungarna brukade åka pulka efter honom på vintern..
Tyvärr blir ju varghundar inte så gamla och nu är Leo sedan länge borta men minnet av honom lever för alltid kvar. Precis som mitt gamla halvblod, Garonne. Min kära häst, och dotterns ScobbeDoo, en ponny som hade ett hjärta av guld men var livrädd för kor. Troligtvis hade han blivit stångad av en tjur som litet föl.
Det är väl egentligen den enda nackdelen med att ha husdjur, att det en gång lämnar en. Man brukar säga att det bästa är att skaffa en ny valp eller en ny ponny eller häst och det kan kanske vara sant men alla som lämnar en här i världen, djur som människa, tar ändå med sig en liten bit av ens hjärta. Det kommer man aldrig ifrån. Men sånt är livet. Vi skulle aldrig ha viljat vara utan de lyckliga åren med våra husdjur. man får alltid försöka leva i nuet. Och så gör säkert många av de äldre också på hemmen…..

Kajakpaddling

Relaterade inlägg

  • Kommentera

Arkiv

Hoppa till verktygsfältet