Postat av Carl Stridsberg Postat i LoveLaholm.se

Temperament: Lojal, godmodig, storsint, värdig, förståndig och tålmodig

Rubriken på detta blogginlägg kan säkert väcka en del frågor. Vill bara skriva att ovanstående skildring av temperament inte gäller mig eller min kära hustru, Anna, utan är en del av det som kännetecknar den Irländska Varghunden. Eftersom vi själva hade glädjen att få bo tillsammans med en Irländsk Varghund, på 80-talet kan jag verkligen bekräfta att detta stämmer.

Anna, med sina goa vänner. Foto; Hedlund

Vår varghund hette, Leo, och var verkligen lejonlik. Stor som en kalv, med huggtänder som skrämde slag på många av våra gäster varje gång, Leo, gäspade och klor som på en varulv satte respekt i stor som liten gäst. När, Leo, bodde hos oss hade vi också en labrador som hette, Sussi. De brukade alltid slänga sig iväg mot ytterdörren när de hörde någon komma. Jag försökte alltid komma först, innan någon främmande öppnade dörren, för att undvika att vederbörande fick en hjärtattack vid åsynen av våra hundar.

vantarpahusse728
Tre vänner väntar på husse, foto; Hedlund

För det mesta lyckades jag förutom en gång när en ny sotarelärling knackade på. Han öppnade dörren och stod öga mot öga med vårt “lejon”. Han berättade senare att han inte varit så rädd som han blev då på väldigt länge.. Leo och Sussi ville ju så gärna, på hundars vis, hälsa på alla nya människor som knackade på hos oss. Vilket inte alltid uppskattades! 🙂 Vi som familj har många glada minnen efter de båda hundarna och tiden med dem var en upplevelse vi aldrig skulle vilja varit utan. Tyvärr har jag inga bilder alls på Leo, och bara ett gammalt gulnat fotografi på Sussi. Men familjen, Hedlund, har lånat mig lite bilder på sina varghundar för att ni ska få se och förstå vilka underbara och charmiga hundar det är.
Stort tack till er, Anna och Per Hedlund, för att ni vill medverka med både bilder och text.

HusseochEgo_sover728
Husse och Ego, tar en tupplur. Foto; Hedlund

Den irländska varghundens historia ( Text: Per Hedlund )
Redan 3000 år före Kristus fanns det mindre och medelstora greyhound-liknande hundar i Mellanöstern. Dessa hundraser kan ha utvecklats antingen från lokala, smäckrare vargraser eller importerats från andra håll i världen.
När kelterna sedan började breda ut sig från Mellanöstern och vidare upp i Europa runt 1500 år före Kristus är det troligt att de hade denna typ av hundar med sig för jakt och vakt.
När de första kelterna anlände till Irland tycks de på allvar ha tagit till sig den inhemska irländska varghunden som följeslagare, och korsat den med sina egna greyhound-liknande hundar för att skapa en ras som var idealisk för jakt och skydd.
Den irländska varghunden var den enda hundras som kunde skydda mot, jaga och döda en varg, en nog så viktig egenskap i det tidiga bondesamhället.
Genom århundradena blev den irländska varghunden en uppskattad gåva mellan adelsmän, furstar och kungahus över Europa. Detta gick så långt att rasen minskade i antal och Oliver Cromwell utfärdade år 1652 ett dekret som förbjöd export av irländska varghundar.

badtajm728
Dags för ett uppfriskande bad med matte. Foto; Hedlund

Den irländska varghunden idag
En irländsk varghund ska vara mycket stor och respektingivande, mycket muskulös och kraftig men ändå elegant byggd. Rörelserna ska vara fria och aktiva, huvudet ska bäras högt med god halsresning och svansen ska bäras i en mjuk båge uppåt med lätt böjd svansspets. Att en irländsk varghund ska vara storvuxen innebär såväl imponerande mankhöjd som proportionerlig kroppslängd. En hanhund är inte sällan kring 90 cm eller mer i mankhöjd. En rastypisk irländsk varghund ska utstråla kraft, vitalitet, mod och harmoni. Till sitt uppförande och karaktär ska den vara som ett lamm hemma, men som ett lejon vid jakt. Den irländska varghunden har en mycket nobel karaktär, som med självklarhet intar ditt hem på lika villkor. Den älskar att vara med och har ett högt utvecklat sinne för språk, vilket är bra eftersom just språket är det sätt man kommunicerar med en irländsk varghund – muskelkraft räcker inte långt.
Varghunden ska vara försiktig och mild i sin behandling av allt smått och måste ha en hög retningströskel, men är varken ett mähä eller sävlig och det bör man hålla i minnet.
Det är en vinthund, och även om den saknar de mest extrema personlighetsdragen så gäller samma grundregel för varghundar som för övriga vinthundar – tålamod. En irländsk varghund är inte svåruppfostrad men man måste hitta rätt knapp och ha ett gott förhållande till sin hund.

fikatajm728
Fikapaus med husse. Foto; Hedlund

Rätt skött och rätt fostrad är en irländsk varghund en fantastisk varelse. Du kommer att betrakta den som en hund, men också som en trogen och lojal vän som på lika villkor delar ditt liv.
Välkommen till Svenska Irländsk Varghund Klubben, du finner våra kontaktpersoner på www.svivk.se, vi berättar gärna mer om den irländska varghunden!
( Slut, text: Per Hedlund )

 

Relaterade inlägg

Posta kommentar

Kommentarer2

  • Kommentera

Arkiv

Hoppa till verktygsfältet