En dag bland trädkronorna i Ängelholms äventyrspark!

Text & Bilder; Carl Stridsberg, HittaUpplevelse.se och LoveLaholm.se

Vill börja med att tacka all personal på Upzones Äventyrsbana  i Ängelholm, som gjorde vår dag till en riktig ”höjdardag” även om jag själv stod kvar på marken och fotade. Ett speciellt stort tack till Upzone´s grundare, Tamara Christmann Olofsson, som verkligen har skapat en riktigt lyckad äventyrspark här i Ängelholm. Att den ligger i direkt anslutning till den fina familjära hembygdsparken är ju ett extra plus. Vårt yngsta barnbarn, My, var för liten för att få klättra på Upzones banor. Men farmor, Anna,  tog väl hand om henne och de roade sig på den stora lekparken och kikade på djuren i djurparken så de hade också väldigt roligt.

Väl framme vid Upzones banor fick man börja med att få en liten säkerhetsinstruktion. Säkerheten är ju A och O när man är på dessa höjder för att inga olyckor ska ske. Sedan fick alla i gruppen,  varje grupp innehöll tolv stycken personer, kränga på sig sina säkerhetsselar och efter det gick man vidare till en övningsbana så att alla fick testa att koppla fast sig med de dubbla säkerhetskarbinerna. Man hade även hjulet till linbanorna med sig i bältet.

Efter det var det fri klättring som gällde med trygg övervakning av utbildade instruktörer som hoppade in och hjälpte till där det behövdes. Här nedan är det, Johan, som övervakar att allt ser bra ut. Han berättade att det görs väldigt många återkommande säkerhetskontroller över både bälten och banorna. Det är därför det inte har hänt några olyckor alls. Säkerheten är viktig för alla på Upzone, och alla instruktörer är välutbildade och många av dem är även klättrare på sin fritid.

Johan, ovan på bilden, säkerhetsinstruktör, övervakar att alla har roligt och att ingen behöver hjälp. Skulle det vara fallet är Johan där på ett ögonblick.

Vårt andra, åttaåriga barnbarn, Thea, var väldigt tuff och klarade av bana 3 som var den näst högsta. Som mest var de uppe på 15 meters höjd och det ser ju mycket högre ut uppifrån. Hon klarade galant av alla de olika svårigheterna och tog itu med dem med ett stort leende över hela ansiktet. Sicken tjej! 🙂

Vår dotter, Rebecka, såg lika glad ut hon där hon balanserade över skidorna som utgjorde en hängbro över stupet.

Rebecka på väg över stupet. Svajigt värre men väldigt roligt! 🙂 Sambon, John, står på tur…

Rebecka och John, på bana två. Ovanför tar sig någon fram på bana tre…

Thea, klättrar här på säker fot över till andra sidan, övervakad av sin mamma. På andra sidan står pappa, David och väntar. Det var smart att låta Thea, gå i mitten av de tre. Då fanns det alltid en hjälpande hand om det behövdes. Inte för att Thea, behövde någon hjälp. Det var som hon aldrig gjort något annat än klättrat mellan trädtoppar!

Varje bana hade en linbana som var olika långa. Den längsta tror jag var hela 125 meter lång högt däruppe bland furornas trädkronor. Vår son kommer här likt Tarzan, farande längst en linbana. Med sina nära 120 kilo var det på gränsen vad man fick bära. Men allt gick väl och han kom oskadd över till andra sidan. 🙂

Vi stannade också till vid glassbaren före klättringen och senare på kvällen blev jag bjuden på en god middag på en av restaurangerna i Ängelholm. Finns inget jag skulle vilja byta ut denna dagen mot. För inget är större än att få umgås med sina barn och barnbarn en hel dag!
Stort tack till alla mina barn och barnbarn och min kära hustru som gjorde denna dagen till en dag att minnas länge!