Postat av Carl Stridsberg Postat i LoveLaholm.se

Aron Andersson

Jag visste att Jan, hade någon sjukdom men förstod inte vad. Bara att det var något med blodet som inte var bra. Jan blev också mycket kraftigare de sista månaderna i hans liv. Vet inte om det berodde på alla medicinerna. Men det gjorde att Jan ofta blev retad i skolan för tjockis vilket gjorde mig rasande och jag hamnade ofta i slagsmål med de som var taskiga mot Jan. Det här var innan slagordet; “Rör inte min kompis” hade uppfunnits.

Foto, Aron Andersson, Text, Carl Stridsberg

När jag, Carl,  var elva år dog en kompis till mig av leukemi. Han hette Jan och var min bästa vän.

Vi bodde grannar och lekte nästan varje dag med varandra. Ofta nere i källaren i deras hus där Jan, hade hundratals med såna där små figurer av någon gummiplastinläggningar. Här fanns indianer på vita fina hästar. Cowboysare, soldater och mängder med tanks och andra vapen. Det pågick många vilda slag här nere och krutröken låg tät.

Jag visste att Jan hade någon sjukdom men förstod inte vad. Bara att det var något med blodet som inte var bra. Jan blev också mycket kraftigare de sista månaderna i hans liv. Vet inte om det berodde på alla medicinerna. Men det gjorde att Jan ofta blev retad i skolan för tjockis vilket gjorde mig rasande och jag hamnade ofta i slagsmål med de som var taskiga mot Jan. Det här var innan slagordet; “Rör inte min kompis” hade uppfunnits.

I alla fall blev Jan sjukare och stannade hemma från skolan allt längre tid. Till slut kom han inte alls och jag gick dit nästan varje dag och lekte med Jan. Men han var väldigt dålig den sista tiden. Så till slut fick alla figurerna vila sig och vi kikade bara i tidningar tillsammans. En dag när jag kom för att leka med Jan kom hans mamma som vanligt ut och öppnade dörren. Jag tänkte leka med Jan, sa jag. Samtidigt som jag såg tårarna i hennes ögon. Jan är död, han dog i natt, sa hon sorgset och mycket tyst.

Jag fattade inte först. Orden gick inte in liksom, det minns jag än. Men så gick det till slut upp för mig att de sista slaget hade ägt rum. Slaget mellan Jan och leukemin. Och Jan hade förlorat. Jag minns inte om jag grät men det måste jag ha gjort. Minns inte heller vad jag sa till hans mamma. Inte “Beklagar sorgen” i vart fall. Mer något som; “Men, vi lekte ju bara häromdagen”..
Det jag minns klart är klassens reaktion när läraren berättade att Jan var död. Att han dött på grund av sin sjukdom. Jag minns att några grät, läraren gjorde det. Och de som mobbat Jan, satt alldeles tysta med tomma vita ansikten.

Tiden efter att Jan gått bort, eller fått hembud, som jag säger idag, var väldigt tom. Min bästa vän var borta och jag visste inte var jag skulle göra eller ta vägen. Resten av mina kompisar och jag samlades efter skolan i den lilla skidbacke som varit vår käraste lekplats och försökte fatta att vår vän var borta för alltid. På den tiden, runt början på 60-talet kunde man inte hjälpa dem med leukemi. Idag tror jag att man kan hjälpa nästan alla! Det är därför det är så viktigt att samla in pengar till Barncancerfonden så att de kan utveckla mediciner som kan rädda andra barn som fått olika former av cancer.

Aron Andersson – Äventyrare, föreläsare och inspiratör!
En kille som själv haft cancer och som idag jobbar hårt för att samla in pengar till Barncancerfonden är, Aron Andersson.

aron600
Foto, Aron Andersson

På bilden är Aron 8 år gammal. Det är ett halvår sen hans cancer i bäckenet upptäcktes och han går på tunga cellgiftsbehandlingar för att döda cancern. Aron ville inget annat än att vara frisk och leka med sina vänner men energin finns bara inte. 

Aron är den förste människa som bestigit Kebnekajse i rullstol! Han har nyss även försökt bestiga Europas högsta berg men fick ge sig bara några hundra meter från toppen.

Aron har även åkt Vasaloppet, de nio milen, på en specialkonstuerad kälke….. Vid alla upplevelser samla han in pengar till Barncancerfonden!

vasaloppet728
Foto, Aron Andersson

…. och cyklat Vätternrundan på en lika specialkonstruerad cykel som han trampat fram med sina händer.

cykelaron728
Foto, Aron Andersson

Aron är förutom äventyrare och föreläsare och inspiratör. Och inspirerad blir man verkligen av denna glada kille med en livslust och livsglädje som många av oss saknar.

Kika in på Arons webbplatser ni med och låt er bli inspirerade. Hjälp gärna Aron att samla in mer pengar till barncancerfonden. Varje liten slant kan ha stor betydelse!

litenflicka
Foto, Aron Andersson

Lite personlig information om Aron:
Aron är inte som alla andra. Han har inte samma förutsättningar som alla andra och framför allt – han gör inte som alla andra. För gör man som alla andra – då får man precis samma resultat som alla andra. Aron går mot strömmen, banar sin egen väg och visar för omvärlden att det faktiskt är möjligt. Att det faktiskt är möjligt att besegra cancern fyra gånger, att cykla till Paris med bara armarna och att man som rullstolsburen faktiskt kan bestiga Kebnekaise!

Aron hjälper dig att få tillbaka farten i ditt företag och i ditt liv!
Här är Arons webbplatser;

Hemsida; http://aronanderson.se/

Facebook; https://www.facebook.com/likearonanderson

Twitter; http://www.twitter.com/aronanderson

Stöd även Cancerfonden!
Butiken Smyckets Ur & Guld, i Laholm, gör allt vi kan för att stödja kampen, hoppas ni är med oss!
BEAT CANCER!

Kajakpaddling

Relaterade inlägg

Posta kommentar

Kommentarer5

  • Kommentera

Arkiv

Hoppa till verktygsfältet