Postat av Carl Stridsberg Postat i LoveLaholm.se

Nej till tiggeriförbud – Ja till en utsträckt hand!

All heder till Laholms Kommun, som röstade ner ett förslag om tiggeriförbud i Laholm. Laholms kommun valde att avslå motionen med bedömningen att det ”knappast kan hävdas” att förekomsten av tiggeri i kommunen är så omfattande att det stör den allmänna ordningen eller säkerheten. Nu kan de fattiga som sitter på våra gator få fortsätta be om hjälp för att försörja sina familjer de lämnat i sina hemländer.

Det är vi som är dom. Foto; Maja Kristin Nylander

Personligen tycker jag att det är en skam för Sverige, ett så pass rikt land, att ens komma på ett sådant förslag. Det är som att försöka förbjuda fattigdomen! Vi kommer alltid att ha fattiga medmänniskor omkring oss, i alla länder. Fattiga, ställd i relation till andra medborgare i sina länder. I Sverige finns det ju till exempel fattigpensionärer. Men i vårt land finns det ändå hyfsat bra skyddsnät i och med den välfärd generationer byggt upp. Men de fattiga utanför våra butiker är ofta helt utan skyddsnät i sina hemländer. Många är dessutom förföljda och förtryckta.

Nej, visst löser man inte tiggeriet här i vårt land och dessa arma medmänniskors utsatta situation i sina hemländer, genom att ge tiggarna en slant. Det arbetet måste göras politiskt och av folket i deras länder. Men vi hjälper dem här och nu! Att förändra till exempel Rumäniens synsätt mot Romer, löser man inte på en dag, en vecka eller en månad. Tiggaren kan inte vänta på att såna bra förändringar kommer till stånd. Hans/hennes familj är hungriga nu!

Läs här om utställningen av fotografen, Maja Kristin Nylander, resa i Rumänien
I två år reste fotografen Maja Kristin Nylander till Rumänien och byarna Jiana, Recea och Gruia. Hon ville lära känna de människor man allt oftare ser med utsträckta händer i svenska städer. Vilka är de och vilket liv har de lämnat för att komma till Sverige? Hennes arbete blev en bok med titeln “Det är vi som är dom” och en utställning med samma namn, som visades på Bohusläns museum. Titeln på utställningen och boken fångar i fem ord situationen: Viljan att visa Rumäniens fattiga romer som människor: värdiga, stolta, starka, mitt i den stora fattigdom som präglar deras liv. Att visa på en omvärld som så ofta skjuter romernas svåra situation ifrån sig; gör dem till ett svårbegripligt ”dom”.

Samma ambition låg bakom den stora utställningen “Vi är romer”, (blev 2013 den mest välbesökta utställningen i Göteborgs stadsmuseums historia! ) som visades på Göteborgs Stadsmuseum för några år sedan och som turnerar runt i landet. Maja Kristin Nylander är även fotograf i den utställningen. Det är vi som är dom kan ses som en utlöpare till Vi är romer, även om den är ett projekt för sig.

Romer600
Det är vi som är dom. Foto Maja Kristin Nylander

Kom nära människorna

Bilderna som visades i utställningen var porträtt på romer i tre rumänska byar, miltals bortom staden, långt efter att vägen tagit slut i södra Rumänien. Det är porträtt på ett folk som tvingats leva helt andra liv än de tänkt sig och hoppats på. Ett folk som fördrivits och som lever i utanförskap. Det är porträtt av de som är dom. I två år reste Maja Kristin i byarna, mötte människor och byggde upp den tillit som krävs för att kunna fotografera dem. Den långa historien av förföljelse och diskriminering i många länder har gjort romer misstänksamma mot majoritetssamhället men Maja Kristin blev mottagen med en otrolig värme.

Man kommer långt med att vara öppen och ärlig och ge av sig själv, berättar hon. Då får man något tillbaka. Man måste förtjäna förtroendet.

romer02_600
Det är vi som är dom. Foto Maja Kristin Nylander

Ville ge något tillbaka.

När Maja Kristin kom till byarna i södra Rumänien tyckte hon det var svårt att se fattigdomen. Hon har upplevt mycket i jobbet som fotograf, men detta var extra svårt att se, säger hon.

Jag kände mig konstig som fotograferade och bestämde mig för att åka tillbaka och visa bilderna.

Så kom hon att pendla flera gånger: ner och fotografera, tillbaka med kopior av de färdiga bilderna. När arbetet var färdigt ville hon ge något tillbaka i utbyte mot den värme hon fått uppleva. Hon reste ner med den färdiga boken för att ge ett exemplar till var och en som finns med i den. Som fotograf har Maja varit mån om att skildra människorna med stolthet och värdighet i deras hemmiljö, även om förhållandena är svåra. Hon berättar om reaktioner när hon kom med boken:

När vi till sist fanns kvinnan på omslaget sa hon att hon alltid trott att hon var så ful. Men nu, när hon fanns på mitt omslag, tänkte hon att hon är vacker…

Ur boken:

”I de romska byarna Jiana, Recea och Gruia i sydvästra Rumänien finns inga fasader i guld, inga lyxiga Gucciemblem. Om det finns romer som blivit rika på att tigga så bor de inte här. Här är husen byggda av lera, plankor och cement. Många saknar el och vatten. Vissa har varken dörrar eller fönsterrutor vilket gör att det är fuktigt, kallt och luktar lite surt inomhus, som av tyg som aldrig får en chans att torka. Här bor de människor jag är van att se med utsträckta händer. Men nu är det de som är hemma. Här är det jag som i egenskap av journalist vill ha något av dem. De står i klungor och pratar om sina barn, sina grannar, vilka som flyttat, vilka som kommit tillbaka från utlandet. Det är svåra tider i Rumänien, även för rumäner, och det slår ännu hårdare mot minoriteterna. Levnadsnivån ligger långt under majoritetens vad gäller allt; boende livslängd, tillgång till skolgång, arbetsmarknad och hälsovård. Den bästa chansen till försörjning är att åka utomlands, i de flesta hushåll är det någon som är borta och jobbar. Jag får höra att en tiggande familj i bästa fall kan få ihop 1000 euro på en månad vilket motsvara sex månaders försörjning i Rumänien. Och inom jordbruket eller byggnadsbranschen tjänar man ännu mer. Den här dubbelheten finns hos alla jag träffar. Glada över att få vara hemma, i sitt sammanhang, med vänner och familj, men stressade över att vara den som måste vända på slantarna som familjemedlemmar skrapar ihop i utlandet.

Om fotografen:
Maja Kristin Nylander, född 1979, är verksam som fotograf och bildkonstnär i Göteborg. Hon intresserar sig för hur minoriteter porträtteras och hur de kan få inflytande över bilden av sig själva inom ramarna för en konstnärlig eller journalistisk process. Utställningen och boken “Det är vi som är dom”, var producerad i samarbete med stiftelsen Människa Medmänniska, en politiskt och religiöst obunden stiftelse som bedriver verksamhet med fokus på hjälp till självhjälp bland fattiga romer i Rumänien. Alla intäkter från bokförsäljningen går till hjälpprojekt i Rumänien. Invigare var Ingrid Schiöler, som har arbetat för romers rättigheter i fyrtio år. Hon har följt hur romerna fått det bättre i Sverige – samtidigt som samhällsklimatet har hårdnat ute i Europa. Hennes engagemang har gjort att hon utsetts till hedersrom. Vid invigningen deltog också fotografen Maja Kristin Nylander.

OM Västarvet
Västarvet är Sveriges största förvaltning för natur- och kulturarv. Genom förebyggande och konsultativa insatser med fokus på kulturmiljö, naturvård, arkeologi, konservering och slöjd bevarar vi natur- och kulturarvet – men bedriver också ett framtidsinriktat utvecklingsarbete i hela Västra Götaland. Västarvet driver verksamheten på Bohusläns museum, Göteborgs Naturhistoriska museum, Lödöse museum, Forsviks Bruk, Slöjd & Byggnadsvård, Vänersborgs museum och Vitlycke museum. Läs mer om Västarvet på www.vastarvet.se

Spara

Kajakpaddling

Relaterade inlägg

Posta kommentar

Kommentarer1

  • Kommentera

Arkiv

Hoppa till verktygsfältet